Ätbara svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Med begreppet "matsvamp" avses svampar som smakar bra, och som inte innehåller skadliga ämnen eller på annat sätt är olämpliga att äta.

Då ni plockar svamp för att äta, var försiktiga så att ni inte förväxlar dem med giftsvampar. Lär er svamparnas kännetecken bra och var försiktiga då ni börjar med nya svampar.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista

		Svenskt namn:	Kungschampinjon
		Vetenskapligt namn:	Agaricus augustus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Barrskog
Hatten är 5-30 cm i diameter, halmgul med små bruna fjäll. Köttet är tjockt, vitt, men gulnar med tiden. Skivorna är täta och gräddfärgade till först, men blir mörkt bruna med tiden. Foten är kraftig med en stor tunn ring. Smakar man på kungschampinjonen har den en tydlig smak av mandel. Förväxlingssvampar: - Andra brunfjälliga champinjoner (skiljer sig genom att de oftast rodnar). - Brun flugsvamp (hatten har vita prickar på mörk botten)
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Stensopp (Karl-johan)
		Vetenskapligt namn:	Boletus edulis
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Tall och granskog
Boletus edulis, Stensopp, Karl-johan är en av de mest omtyckta matsvamparna. Hatten är 5-20 cm bred och brun, oftast kastanjebrun, och i väta något klibbig. Rören är först gråvita till grågula, senare nästan gulgröna. Köttet är oförändrat vitt. Foten är kraftig 5-15 cm hög. Överst har den ett fint vitt ådernät. Smaken är mild och nötlik. Förväxlingsvampar: Gallsopp (Tylopilus felleus). Säkraste sättet att skilja åt svamparna är att smaka på svampen. Gallsoppen är inte giftig, men smakar mycket beskt.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Rödbrun stensopp
		Vetenskapligt namn:	Boletus pinophilus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Tallskog
Svampen har en stor rödbrun hatt som blir 8-20 cm bred. Rören är först vita, sedan ljusgula och till sist gröngula, med små mynningar, som ofta är något rödbrunaktiga. Fot är tjock, klubblik, knubbig. Den har upptill vit ådernät, som syns tydligt mot blekt rödbrun botten, nedtill är ådernätet rödbrunaktig. Smaken är mild, hasselnötsliknande. Förväxlingssvampar: Gallsopp (Tylopilus felleus). Säkraste sättet att skilja åt svamparna är att smaka på svampen. Gallsoppen är inte giftig, men smakar mycket beskt.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Kantarell
		Vetenskapligt namn:	Cantharellus cibarius
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Öppningar i barr och lövskog
Kantarellen är en av de mest omtyckta matsvamparna eftersom den är lätt att känna igen, har god och stark smak, samt sällan är larvangripen. Hela svampen är gul, hatten är 3 - 10 cm bred och först kullrig, sedan trattformad. Grenade åsar går från hattens undersida ner på den 3 - 10 cm höga foten. Förväxlingsvampar: Den matodugliga narrkantarellen (Hygrophoropsis aurantiaca). Ett säkert skiljetecken är att narrkantarellen har skivor och inte grenade åsar under hatten.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Rödgul trumpetsvamp
		Vetenskapligt namn:	Cantharellus lutescens
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Fuktiga och mossiga barrskogar, helst kärrkanter.
Hatten är 2-6 cm bred, trattformad, vågig, nästan fransig på kanten, ovansidan gulbrun, undersidan klart orangegul. Svampen har inga skivor. Hattundersidan är rynkad, lågådrig eller nästan slät. Köttet är mycket tunnt. Förväxlingsvampar: Rödgul trumpetsvamp är mycket lik Trattkantarell (Cantharellus tubaeformis), som har brungul, grågul eller nästan grå, tydligare ådrig hattundersida. Som matsvamp är båda arterna lika goda.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Trattkantarell
		Vetenskapligt namn:	Cantharellus tubaeformis
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Fuktig granskog
Den här svampen växer ganska sent på hösten och kallas även höstkantarell. Hatten är tunn, navlad till trattformad, ovansidan är gulbrun till brunsvart. Hattens undersida har gula till gråa grenade åsar som löper ner på foten. Foten är ihålig, brungul till gul.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Blek taggsvamp
		Vetenskapligt namn:	Hydnum repandum
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Löv- och barrskog
Blek taggsvamp är en vanlig art i löv- och barrskog. Väcker ofta flera i grupp. Hatten är blekt brunskär till vitrosa och 5 - 10 cm bred och köttig. Foten är 3 - 8 cm hög och har samma färg som hatten (eller något ljusare). Hattens undersida är täckt av taggar med samma färg som foten.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Blodriska
		Vetenskapligt namn:	Lactarius deterrimus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Fuktig granskog
Hatten är välvd till trattformig, slät, orangefärgad med mer eller mindre tydliga cirkelformade zoner, ofta grönfläckig. Skivorna vidvuxna till nedlöpande, ljust orange. Foten ihålig, ganska skör, orangefärgad, slät, vanligen utan gropar. Vid brytning avsöndrar köttet en morotsfärgad saft, som efter intorkning blir grönaktigt. Smaken mild, ibland något kärv. Förväxlingssvampar: Läcker riska, Vinriska Alla riskor som blöder en morotsfärgad till vinröd saft är goda matsvampar.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Mandelriska
		Vetenskapligt namn:	Lactarius volemus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Löv- och barrskog
Hatten är som ung välvd och fint sammetsluden. Skivorna vidväxta till svagt nedlöpande och gräddgula. Vid tumning blir de brunfläckiga. Smaken är mild eller något kärv. Lukten är kraftig och påminner om skaldjur. Det finns flera orange till rödbruna riskor men ingen annan är så stor och kraftig som mandelriskan. Den rikliga mjölksaften och den karaktäristiska doften är bra kännetecken.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Stolt fjällskivling
		Vetenskapligt namn:	Macrolepiota procera
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Skogsbryn och på ljusa platser i löv- och barrskog
Hatten är som ung klotformad och gråbrun, med åldern välvd till utbredd med en liten puckel, och med uppsprickande bruna fjäll mot en vit botten. Skivorna täta, vita, med åldern ibland svagt brunfläckiga. Foten är ihålig, seg, vit, med ett brunvattrat mönster och uppsvälld fotbas. Ringen är kraftig och lossnar lätt. Köttet är vitt. Förväxlingssvampar: Kan förväxlas med giftiga flugsvampar, t.ex. panterflugsvamp och brun flugsvamp.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Toppmurkla
		Vetenskapligt namn:	Morchella elata
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Löv- och barrskog, kalkhaltig mark
Mössan är 3- 10 cm bred, från ljusbrun till svartbrun, kamrad och långt utdragen, spetsig. Mössans kamrar är först ovala, sedan långt utdragna med små tvärribbor. Åsar mörka, längsgående, hos unga exemplarer nästan paralella. Mössans kant är ihopvuxen med foten. Foten är propotionellt tjock och vit. Gränsen mellan mössan och foten är tydlig. Toppmurklan är helt ogiftig och behöver inte förvällas. Förväxlingsvampar: Stenmurkla
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Rimskivling
		Vetenskapligt namn:	Rozites caperatus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Barr och lövskog
Hattens översida är 5 - 10 cm bred, gulbrun med silvergrå "pudrad" mitt. Hatten är i regel rynkad och får med tiden ofta djupa sprickor. Skivorna har ojämn egg och är först beige och blir sedan mörkare av de bruna sporerna. Rimskivling är en av de få matsvamparna bland de brunsporiga skivlingarna.
Visa GPS koordinater