Ätbara svampar

Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar. Med begreppet "matsvamp" avses svampar som smakar bra, och som inte innehåller skadliga ämnen eller på annat sätt är olämpliga att äta.

Då ni plockar svamp för att äta, var försiktiga så att ni inte förväxlar dem med giftsvampar. Lär er svamparnas kännetecken bra och var försiktiga då ni börjar med nya svampar.

Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.

Svamplista

		Svenskt namn:	Sillkremla
		Vetenskapligt namn:	Russula xerampelina
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Växer i skogar från lövlundar till karga tallhedar
Hatten är 5-10 cm bred. Hatthuden kan ha mycket varierande färger. Den kan variera mellan vinröd, brunaktig, olivgrön eller gröngul. Skivorna är först bleka, sedan gräddgula och de blir brunaktiga med skada eller som gamla. Foten är vit med röda inslag. Köttet är vitt och sprött. Förväxlingsvampar: Eftersom sillkremlan varierar så mycket i färg, kan den förväxlas med många andra kremlor.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Riddarmusseron
		Vetenskapligt namn:	Tricholoma flavovirens
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Tallskog
Hatten är 7-12 cm bred, utbredd, ibland med en låg puckel. På hatthuden finns små bruna fjäll på gul botten. Mot kanten är färgen ljusare. Skivorna är klargula eller svavelgula. Foten är gul, kort och kraftig. Köttet är gulvitt. Riddarmusseronen har de senaste åren ifrågasatts som matsvamp eftersom det rapporterats allvarliga förgiftningsfall med svampen i Frankrike. Förväxlingsvampar: Riddarmusseron kan förväxlas med Bitter riddarmusseron (Tricholoma aestuans) och Svavelmusseron (Tricholoma sulphureum). Svavelmusseron känner man igen på doften. Bitter riddarmusseron känner man bäst genom att smaka svampen, för den smakar bittert.

		Svenskt namn:	Goliatmusseron
		Vetenskapligt namn:	Tricholoma matsutake
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Växer med tall på sandig mark
En av världens dyraste matsvampar, som är mycket uppskattad i Japan. Hatten är välvd till utbredd, ljusbrun till brun, ofta med stora mörkare bruna fjäll. Skivorna är vita, urnupna och ganska tättsittande. Foten är hård, vitbrun till brun, med oregelbundna mörka band eller fläckar. Den hudartade ringen som finns under hatten är vit. Köttet är vitt, med kraftig och karaktäristisk sötaktigt doft. Förväxlingssvampar: Kråsmusseron - hatten är inte fjällig.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Smörsopp
		Vetenskapligt namn:	Suillus luteus
		Ätbarhet:	*** Läcker matsvamp
		Typisk växtplats:	Tall och lövskog
Den här populära matsvampen är lätt att känna igen på grund av de vackert smörgula rören i kombination med den tunna hudartade ringen. Hatten är välvd, slemmig i fuktig väderlek, brun, ofta med grålila ton. Rören är som unga gulvita och täckta av ett hudartat hylle, som äldre gula. Foten är vit till gulvit, ovanför ringen grynig. Ringen kraftig, som ung vit, med åldern mörknande och försvinner ibland helt. Köttet är gulvitt, med mild smak och doft.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Sandsopp
		Vetenskapligt namn:	Suillus variegatus
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Tall och granskog
Den här soppen växer med tall och trivs på tallhedar och bergig barrskog med renlav, förekommer även i mossig barrskog. Svampen har karaktäristiska små mörka prickar på hatten. Hatten är välvd till utbredd, gulbrun, med små mörka fjäll. Rören är mörka, grågula till gulbruna, ofta med rödbruna mynningar, vid beröring ofta blånande. Foten med samma färg som hatten, utan ring. Köttet gulvitt, vid snitt ofta blånande.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Grynsopp
		Vetenskapligt namn:	Suillus granulatus
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Grynsopp växer i barrskogar med tall på kalkhaltig mark
Hatten är 2-10 cm bred, välvd och slät. Färgen varierar från ljusbrun till rödbrun. Hatthuden är slemmig som våt och klibbig vid torka. Rören är som ung ljusgula, rörmynningarna små och med ljusgula vätskedroppar. Som gammal är rörmynnigarna smutsgula och som större något kantiga. Köttet är gulvitt, som ung fast, senare mjukare. Doften är mild, fruktaktig. Svampen har en mild smak.

		Svenskt namn:	Lärksopp
		Vetenskapligt namn:	Suillus grevillei
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Tillsammans med lärk i parker och skogar
Hatten är 5-10 cm bred, brunaktig gul, som ung välvd senare utbredd, slemmig som fuktig och klibbig som torr. Rören är klargula, som äldre smutsgula. Rörmynningar är små och runda, som unga täckt av ett gulvitt hylle. Rörmynningar blir lilabruna vid tryck. Foten är ganska seg, smutsgul och ganska lång och smal. Den har en liten smutsgul ring. Förväxlingssvampar: Smörsopp - har smörgula rör och annan färg på hatt och fot, ätlig. Rödbrun lärksopp - har en mörkare rödbrun hatt, ätlig.

		Svenskt namn:	Grönkremla
		Vetenskapligt namn:	Russula aeruginea
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Barr och lövskog
Hatten är vanligen grå-grön till olivfärgad, mörkare på mitten. Den är 50-100 mm i diameter. Skivorna är vita med åldern gräddfärgade till gulaktiga. Stammen är vit, ofta med rostfärgade fläckar vid basen. Stammen är ofta relativt kort. Köttet som är vitt, har en mild smak men ibland något stickande. Notera: Även om svampen är en bra matsvamp kan den inte rekommenderas åt nybörjare eftersom den på grund av sin hattfärg kan förväxlas med den dödligt giftiga lömska flugsvampen (Amanita phalloides).

		Svenskt namn:	Gulkremla
		Vetenskapligt namn:	Russula claroflava
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Barrskog
Den här i våt barrskog relativt allmänt växande kremlan karaktäriseras av sin klargula hattfärg. Hatten är 4- 12 cm bred, som ung välvd, senare utbredd, något intryckt. Hatthuden är klargul, bleknande, lätt att lösgöra från hattkanten, klibbig hos unga svampar, torr hos äldre. Skivor är urnupna, först gulvita senare gräddgula, till sist grånande med svartnande egg.
Visa GPS koordinater

		Svenskt namn:	Tegelkremla
		Vetenskapligt namn:	Russula decolorans
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Barr och lövskog
Tegelkrämlan är en orangeröd skivling. Hatten är 5- 14 cm bred, hatthuden orangegul eller tegelröd, som gammal bleknande, först välvd senare utbredd. Hatthuden är lätt att lösgöra på kanten. Skivorna är ganska täta, tunna och bleka eller gräddfärgade.

		Svenskt namn:	Vinkremla
		Vetenskapligt namn:	Russula vinosa
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Barrskog
Den här i barrskog allmänt växande krämlan karaktäriseras av sin vinröda hattfärg, grånande kött och att skiveggen är vinröd millimetrarna närmast hattkanten. Hattn är som ung halvklotformad, vinröd, med gråvit pruina, med åldern välvd till utbredd och slutligen blekare, med mörkare, nedsänkt mitt. Skivor vita till gräddgula, grånande med åldern. Foten är vit, grånande med åldern. Köttet är vitt, grånande, med mild smak eller något skarp hos unga exemplar.

		Svenskt namn:	Nejlikbroskskivling
		Vetenskapligt namn:	Marasmius oreades
		Ätbarhet:	** God matsvamp
		Typisk växtplats:	Gräsmattor
Nejlikbroskningens hatt blir upp till 5 cm i diameter. Den är blekt beigeaktig i torka och brunaktig i väta, samt strimmig i kanten. Lamellerna är ljusa, tjocka och mycket glesa, och det finns omväxlande långa och korta lameller. Tvärförbindelser finns ibland mellan lamellerna. Sporavtrycket är vitt. Foten är ganska kort, lika lång som eller något längre än hattens diameter, den är seg, beige färgad som hatten och något mörkare mot den filtaktiga basen. Lukten är kryddig med inslag av bittermandel, smaken är mild. Nejlikbrosking växer i ringar, så kallade häxringar på gräsmattor. Förväxlingssvampar: Det finns många svampar som kan växa i gräsmattan, och det är viktigt att studera svampbeskrivningar noga om man vill undvika förgiftningsrisk. Speciellt bör man tänka på att nejlikbrosking har en ljus undersida och mycket glesa lameller. Alla andra "gräsmattesvampar", t.ex. olika giftiga trattskivlingar, som gifttrattskivling (Clitocybe rivulosa), eller slåtterbroking (Panaeolina foenisecii) har täta lameller på hattens undersida.
Visa GPS koordinater