Huvudmeny
Koordinater
Naturfoton
Svamp
Övrigt
|
Oätliga svampar
Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar.
Resten av dem är giftiga eller annars olämpliga som föda. Här är en lista över svampar
som är odugliga som matsvampar, men inte giftiga.
Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.
|
|
|
Svenskt namn:
|
Brun kamskivling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Amanita fulva
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Löv- och barrskog. Helst med björk.
|
|
Hatten är brun, 4-10 cm bred, oval, blir konvex eller nästan platt med en central topp. Kanterna kamfårade. Skivorna är frigjorda från stammen eller något fästa vid den, vita och täta. Stammen är ihålig och 7-16 cm lång, .5-1.5 cm tjock, något avsmalnande vid toppen, mjuk, utan ring. Basen är innesluten i en säckliknande, vit slida. Köttet är vitt och mjukt. Inga svampar av amaita släktet hör hemma på matbordet.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Örtaggsvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Auriscalpium vulgare
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barrskog
|
En lustig liten taggsvamp som växer på bland annat kottar av barrträd. Svampen har täta "tänder" på hattens undersida.
Hatten är 1-4 cm bred, konvex eller platt, njur-formad eller nästan cirkulär, hårig, mörkt brun till nästan svart. Undersidan har 1-3 mm långa taggar som är vita i början men brunaktiga mot slutet. Taggarna är täta. Stammen är 2-10 cm lång, upp till 3 mm tjock, vanligen i sidled, mörkbrun, hårig. Köttet är vitt till brunaktigt.
För den som funderar över svampens ätbarhet har jag tre ord: Se På Bilden.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Talltaggsvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Bankera Fuligineoalba
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Tallskog
|
|
Växer i tallskog. Oduglig som matsvamp.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Grantaggsvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Bankera violascens
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Mossiga äldre granskogar på kalkrik mark
|
Grantaggsvampen är en marklevande art, vars fruktkroppar kommer fram under hösten. Hatten är violettgrå eller gulaktig till purpurbrunaktig med ljusare kant, 5–17 cm bred. Ovansidan av hatten är torr, först filtluden och senare kal med uppspruckna glesa fjäll, utan inväxta
förnarester (till skillnad från många andra taggsvampar), ibland är flera hattar sammanvuxna. Taggarna är 6–7 mm långa, först vita, sedan gråaktiga, nedlöpande. Sporpulvret är vitt. Fruktköttet är ej zonerat i tvärsnitt, det är ganska mjukt, vitaktigt till lilagrått i hatten och purpuraktigt i foten. Foten är ofta förgrenad och avsmalnande mot basen, något filtartad och har samma färg som hatten, eller är något mörkare brun, vanligen med en svagt violett färgton. Svampen har en säregen kryddlik lukt som påminner om fänkål eller curry. Grantaggsvampen finns spridd i stora delar av Sverige. Svampen förekommer även i västra Norge som har ett fuktigt klimat. Den finns också på flera platser på Själland och Jylland i Danmark. Svampen är ovanlig i hela Europa, den är rödlistad i Tyskland, Polen och Danmark.
Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden i barrskog.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Gullhorn
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Calocera viscosa
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Tall och granskog
|
|
Fruktkroppen är 3-10 cm hög, gul som fuktig, orange-gul som torr, formen varierar och grenarna är kluvna i toppen. Köttet är gult och geléaktigt. Svampen växer vid döda barrträdsbestånd.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Rosenmusseron
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Calocybe persicolor
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Magra gräsmattor
|
|
Hatt 1-3 cm bred, matt och torr. Med köttröd–rosa färg på hatt och fot, och vita skivor.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Långfotad röksvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Calvatia excipuliformis
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Öppningar i barr- och lövskogar
|
|
En vårtig svamp påminnande om den vårtiga röksvampen, fast med högre fot.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Luddfingersvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Clavaria purpurea
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Fuktig skog med mycket mossa
|
|
En mycket vacker och speciell svamp.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Grå bläcksvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Coprinus atramentarius
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Gräsmattor och ängar
|
Den här svampen växer ofta i tuvor eller mindre grupper vid murkna stubbar och på gräsmattor. Svampen är en klassisk förväxlingssvamp till fjällig bläcksvamp.
Hatten som ung utdraget äggformad, som äldre klockformad, silvergrå till brungrå med små brunaktiga fjäll mot mitten, ofta med sprucken hattkant. Skivorna som unga gråvita, med åldern övergående i svart och upplösta i en bläckliknande vätska. Foten är ihålig och vit.
Svampen kan orsaka förgiftning tillsammans med alkohol.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Grönköttig spindling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Cortinarius malicorius
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Fuktig granskog
|
Hatten är 2-5 cm bred, konvex flat eller nästan konformad som ung. Den är gulaktig eller apelsinfärgat i begynnelsen, ofta med oliv i tonen, apelsin brun till kanel brun rock.
Skivorna är knutna till stammen utom ibland bortdragna med åldern.
Stammen är 2-7 cm lång och upp till 1 cm tjock, mer eller mindre likafärgad som hatten. Ibland med en rostig ring zon.
Svampköttet är gulaktigt eller olivfärgat.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Fransad jordstjärna
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Geastrum fimbriatum
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barrskog
|
|
Fransad jordstjärna saknar rötter och ligger uppe på marken.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Orange taggsvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Hydnellum aurantiacum
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barrskog
|
|
Hatt som ung vitaktig, senare orange från mitten. Växer i barrskog.
|
|