Huvudmeny
Koordinater
Naturfoton
Svamp
Övrigt
|
Oätliga svampar
Det finns tusentals svamparter i norden, och av dem är drygt 100 bra matsvampar.
Resten av dem är giftiga eller annars olämpliga som föda. Här är en lista över svampar
som är odugliga som matsvampar, men inte giftiga.
Klicka på bilderna om ni vill förstora upp dem.
|
|
|
Svenskt namn:
|
Narrkantarell
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Hygrophoropsis aurantiaca
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barr och lövskog
|
Klassisk förväxlingssvamp till kantarellen från vilken den skiljer sig genom sina tunna, tätt sittande skivor samt sin fint filtludna hattöversida. Narrkantarell är ofta mer tunnköttig och starkare orange i färgen än kantarell. Hattöversidan är alltid filtartad som ung hos narrkantarellen, medan hattöversidan hos kantarell är mer slät och glatt. Största skillnaden till den ätbara kantarellen, är att den har åsar, inte skivor under hatten.
Svampens hatt är utbredd till trattformad, som ung matt, filtluden, som äldre slät, gulaktig till orange. Skivorna är nedlöpande, gaffelgrenade, tunna, orangefärgade. Foten är ofta tunn, av samma färg som hatten.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Trollhand
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Hypocreopsis lichenoides
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Lövskog
|
Trollhanden hör hemma bland sporsäcksvamparna. Sporsäcksvampar (Ascomycota) är en mycket stor grupp av svampar med omkring 45000 beskrivna arter. Man märker dock inte mycket av dem i naturen, eftersom de flesta har mycket små fruktkroppar.
Trollhandens utbredda stroma är 2-10 cm brett, med fingerlika, tilltryckta lober i kanterna. Det är dessa lober som gett svampen dess svenska namn. Den är först gulbrun och konidiealstrande, sedan rödbrun och svartprickig av peritheciernas mynningar. På grövre stammar eller kvistar blir fruktkroppen ganska sammanhållen, men på klenved kan den som en hand greppa runt kvisten.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Kamferriska
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Lactarius camphoratus
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Fuktig granskog
|
|
Färgen mörkt rödbrun, hos gamla exemplar en brunlila ton och med av sporerna vitpudrade skivor. Saften är vit och mild. Foten har samma färg som hatten och är 2-5 cm hög. Förekommer allmänt i barrskog på hösten. Förväxlingsvampar: Pepparriskan (Lactarius rufus), som har brun hatt (inte brunlila), tjockare och mer matig hatt, ljusare skivor, samt vitare mjölksaft.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Svartriska
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Lactarius necator
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Fuktig tall och granskog
|
|
En riska med glansig svartbrun ovansida och vit saft. Ej lämplig som matsvamp.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Gyllenskivling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Phaeolepiota aurea
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Gräsmattor och skogskanter
|
|
Gyllenskivling eller kallad gyllentofs- skivling är en mycket vacker svamp. Inte så vanligt förekommande i de nordliga länen. Vet inte om den är ätlig. Finns inte i våra svampböcker.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Stinksvamp
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Phallus impudícus
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Gårdar, blombänkar och odlingar
|
Stinksvampen är en rätt opopulär svamp eftersom den dyker upp där man minst vill ha den. Den växer typiskt på blombänkar.
Som ung har svampen formen av ett ägg (runt 6 cm) och som fullväxt formen av en tapp på upp till 25 cm hög. Tappen har en topp som är 1.5-4 cm bred och täckt av ett olivbrunt till mörkbrunt slem.
Den första bilden föreställer stinksvamp som fullväxt, medan den andra bilden föreställer äggstadiet av svampen.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Svavelgul tofsskivling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Pholiota flammans
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barr och lövskog
|
Den gula hatten är 4-8 cm, konvex, klockformad, eller nästan platt, täckt med ljust gula flagor. Skivorna täta, gula, ibland med blåa märken och brunaktiga på kanterna. Stammen är 5-10 cm lång, upp till 1 cm tjock, silkeslen nära toppen, stammen har under hatten ljust gula skalor som slutar i en ringzon strax under hatten. Köttet är gult. Svampen luktar inte och smaken är mild.
Svampen växer ensam eller i klungor på barrträd under sommaren och hösten.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Fjällig tofsskivling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Pholiota squarrosa
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Löv och barrskog
|
Pholiota squarrosa, vanligen kallad Fjällig tofsskivling växer på basen av gamla träd och ibland på stubbar av nedfallna träd.
Svampens hatt är gulvit och har utstående bruna fjäll. Skivorna är ljusgula till bruna. Foten har samma färg som hatten och utstående fjäll.
Förväxlingssvampar:
Honungsskivling - Armillaria mellea
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Stinkmussling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Phyllotopsis nidulans
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Barr och lövskog
|
Hatten är 2-8 cm, mer eller mindre fläktvingsformad, platt-konvex, tydligt hårig, ibland med en vitaktig beläggning, ljust orange, bleknar till gulaktigt orange, kanterna är rullade som unga. Skivorna är täta, ljusa till blekt orange. Stammen avsaknas eller är dåligt utvecklad i sidled. Köttet är ljust orange och mjukt. Smaken är mild eller otäck, lukten stark och otäck. Svampen växer på döda träd och stubbar.
Förväxlingssvampar:
Denna vackra svamp kan förväxlas med blek ostronmussling ( pleurotus pulmonarius), som dock inte är orange. Stinkmussling är orange från topp till tå, och tätt hårig på hattytan.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Scharlakansröd vårskål
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Sarcoscypha austriaca
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Skogskiften
|
|
Scharlakansröd vårskål är en grupp av tre arter som bara kan skiljas i mikroskop: S. austriaca, S. jurana och S. coccinea. Fruktkropparna växer på delvis begravda grenar och kvistar av lövved. De är skålformade och oskaftade med vackert röd insida och vit till svagt gul utsida. Scharlakansröd vårskål förekommer i södra Sverige, men också längs älvdalar uppe i Västerbotten.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Bombmurkla
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Sarcosoma globosum
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Näringsrika sandjordar
|
Bombmurkla är en stor och uppseendeväckande skålsvamp vars fruktkroppar kommer i februari till maj. Dessa är runda eller cylindriska, 5–12 cm breda, med glänsande, svartbrun disk och med brun, sammetsluden utsida. Fruktkroppen är fylld med en geléaktig vätska, som gör att svampen känns överraskande tung för sin storlek.
Bombmurkla är en saprofyt som lever av att bryta ner granens barrförna. Fruktkropparna uppträder gärna nedsänkta i mosstäcket just i kanten mot de torra barrmattor utan mosstäcke som man finner under gamla granar. Växtplatsen är i regel en frisk, lågörtsrik granskog med mossor och kruståtel, gärna på något kalkpåverkad jordmån.
|
|
|
|
Svenskt namn:
|
Ärggrön kragskivling
|
|
Vetenskapligt namn:
|
Stropharia aeruginosa
|
|
Ätbarhet:
|
O Ej matsvamp
|
|
|
Typisk växtplats:
|
Gräs eller lummig vegetation
|
|
Som ung är hatten mörkblå till djupt grön och så slemmig att det glänser om den. Skivorna är vitaktiga till svagt gråa, senare lilaaktigt gråa till lila-svart eller brunaktiga. Stammen är 3-8 cm lång, 1 cm tjock, med en bräcklig ring som normalt lossnar, ofta med vita fjäll som ung. Köttet är mjukt vitt eller har samma färg som svampen.
|
|