Gifthätting (Galerina marginata) är en liten, brun skivling som sällan får en hatt större än 5 cm. Den förekommer över hela Norden och växer på barrved, ibland även lövved, i skog, på barkningsplatser och på träflis längs gång- och motionsslingor. Svampen är dödligt giftig och innehåller amatoxiner – samma typ av gifter som i vit och lömsk flugsvamp.

Hatten är hos unga exemplar klockformad till välvd, senare mer utbredd och ofta med en svag puckel i mitten. Färgen är gulbrun, men blir ljusare brungul vid torka. Hattytan är ofta något klibbig i fuktigt väder och mer matt när den torkar. Skivorna är vidväxta till svagt nedlöpande på stammen. De är blekt bruna som unga och blir mer gulbruna vid mognad. Stammen är ungefär jämntjock eller svagt förtjockad nedåt. Den är först massiv (solid) men blir med tiden ihålig nerifrån och upp. En tunn, membranös ring sitter på den övre halvan av stammen, nära hatten. Ringen kan dock vara otydlig och faller ofta av hos äldre fruktkroppar. Hela stammen är täckt av tunna, längsgående vita fibrer som lätt nöts bort vid tumning.

Förväxlingssvampar: Gifthättingen är mycket lik den ätliga föränderliga stubbskivlingen (Kuehneromyces mutabilis). Därför skall den föränderliga stubbskivlingen inte plockas av personer som inte är mycket erfarna och kan skilja åt svamparna. Gifthätting kan också förväxlas med rökslöjskivling, nejlikbrokskivling och honungsskivling.

Gifthätting innehåller mycket farliga amatoxiner, och minsta misstanke om förtäring kräver omedelbar kontakt med sjukvård eller Giftinformationscentralen.