Stenmurkla (Gyromitra esculenta) är en brun, hjärnlikt vindlad svamp som framför allt förekommer i barrskog. Den trivs särskilt bra på störd mark, till exempel på kalhyggen, längs skogsvägar och vid rotvältor. Den dyker ofta upp tidigt på våren, strax efter snösmältningen, ibland innan många andra svampar hunnit visa sig.

Hatten är mörkbrun, rödbrun, svartbrun eller ibland ljusare brun, tunnköttig och oregelbundet hjärnlikt vikt med djupa vindlingar. Den blir cirka 3–12 cm bred och ungefär lika hög. Foten är smutsvit till ljusbrun, 2–5 cm hög, fast med ihåliga kamrar och ofta något skrovlig eller ojämn. Svampen har inga skivor utan består av den vindlade hatten på en relativt kort fot.

Stenmurkla har tidigare ansetts vara en delikatess om den förvällts upprepade gånger med bortslagning av kokvattnet mellan omgångarna. Senare forskning har dock visat att giftet inte försvinner helt, utan att rester kan finnas kvar även efter behandling. Bland annat Livsmedelsverket rekommenderar därför att stenmurkla inte äts över huvud taget.

Obehandlad är stenmurkla dödligt giftig eftersom den innehåller gyromitrin, som i kroppen omvandlas till starkt toxiska ämnen.

Man ska aldrig smaka på en rå stenmurkla!