Skäggriska (Lactarius torminosus) tillhör de så kallade finska riskorna, och kräver förvällning innan den kan ätas. I Sverige har den inte betraktats som någon särskilt god matsvamp, men i Finland och Östeuropa är den mer omtyckt och används ofta saltad eller inlagd. Mjölksaften är vit och smaken skarpt brännande, vilket gör svampen olämplig att äta obehandlad.

Hatten är 5–15 cm bred, rosa till gulröd och tydligt koncentriskt zonerad i mörkare brunröda ringar. Hos unga exemplar är hattkanten starkt inrullad och radiärt trådig, vilket ger den karakteristiskt ”skäggiga” kanten som gett arten dess namn. Med åldern blir hatten mer utbredd och ofta svagt nedtryckt i mitten. Skivorna är täta, fästa vid stammen och har ungefär samma färgton som stammen – blekt rosa till ljusgul. Vid skada kan de få svaga mörkare fläckar. Stammen är 4–8 cm lång och 1–2 cm tjock, cylindrisk, ihålig och blekare än hatten, ofta svagt rosa eller ljusgul. Den saknar ring, i likhet med andra arter i släktet Lactarius.