Stolt fjällskivling (Macrolepiota procera) är en eftertraktad matsvamp som ofta växer i öppna skogar, skogsbryn, gläntor och ängsmarker, gärna på sandig mark. Den är lätt att känna igen när den är fullt utvecklad, men kan förväxlas med både mindre fjällskivlingar och giftiga flugsvampar, så säker artbestämning är nödvändig innan den används som matsvamp.

Hatten är 10–25 cm i diameter, som ung klotformad och gråbrun. Med åldern blir den välvd till utbredd, ofta med en liten puckel i mitten. Hattytan spricker upp i bruna fjäll mot en ljusare, nästan vit botten, vilket ger ett tydligt fjälligt mönster. Skivorna är vita, ibland svagt brunfläckiga hos äldre exemplar. De är fria från stammen och sitter tätt. Foten är 15–30 cm hög och 1–1,5 cm i diameter, ihålig, seg och vit med ett karakteristiskt brunvattrat (ormskinnsliknande) mönster. Fotbasen är uppsvälld. Den kraftiga ringen sitter en bit upp på foten, är rörlig och lossnar lätt, vilket är ett viktigt kännetecken. Köttet är vitt, tämligen fast i hatten och segare i foten, som oftast inte används som mat.

Förväxlingssvampar: Kan förväxlas med bland annat andra fjällskivlingar, som rodnande fjällskivling, samt med giftiga flugsvampar som panterflugsvamp och brun flugsvamp. Små ”fjällskivlingsliknande” svampar bör undvikas, och endast typiska, fullvuxna exemplar av stolt fjällskivling med rörlig ring och tydligt ormskinnsmönstrad fot bör plockas.