Gyllenskivling (Phaeolepiota aurea), ibland kallad gyllentofsskivling, är en iögonfallande, guldgul svamp som är ovanlig i de nordligare länen. Den växer oftast på näringsrik mark, till exempel i skogsbryn, vid stigar, i hagmarker eller på igenväxt kulturmark. Arten har tidigare ansetts ätlig i vissa länder, men numera klassas den som olämplig som matsvamp, eftersom den misstänks kunna vara giftig – den bör alltså inte ätas.

Hatten är 5–15 cm i diameter, först konvex, senare mer utbredd och ibland svagt nedtryckt i mitten. Färgen är guldgul till guldbrun. Hattytan är tydligt pulverartad eller mjölig; drar man med fingret över hatten samlas ett gult pulver på fingertoppen. Skivorna är täta och först ljusgula, men blir med åldern mer guldbruna. De är fästa vid stammen och ofta något bukiga. Stammen är 6–20 cm lång, ungefär samma färg som hatten och ofta täckt av samma pulverartade beläggning. Den är relativt kraftig och har en tydlig ring strax under hatten, även den i samma guldgula färg som resten av svampen. Köttet är ljust gulaktigt.

Gyllenskivlingens starka färg, pulverartade yta och stora storlek gör den relativt lätt att känna igen, men trots sin skönhet ska den inte användas som matsvamp.