Vitsprödingen (Psathyrella candolleana) är en liten till medelstor skivling som ofta dyker upp på gräsmattor, ängar och andra odlade markområden, men också i skog, typiskt nära nyligen döda lövträd, rötter och stubbar. Den förekommer vanligtvis under våren och försommaren, men kan ibland också ses på hösten. Fruktkropparna är mycket sköra och arten räknas inte som matsvamp.

Hatten är 3–11 cm i diameter, först rundat konisk eller konvex, men expanderar med tiden och blir mer utbredd – i stort sett konvex, klockformad eller nästan platt – och utvecklar ofta grunda radiella skrynklor. Färgen är honungsgul hos unga fruktkroppar, men ljusnar markant med åldern till svagt brunaktig eller nästan vit när den torkar. Hattkanten är hos unga svampar prydd med hängande rester av en partiell slöja, och när hatten mognar spricker den ofta radiärt i tunna sprickor. Skivorna är täta, fästa vid stammen eller nästan fria från den. De är först vitaktiga, blir sedan gråaktiga och slutligen mörkbruna när sporerna mognar. Stammen är 4–13 cm lång och 3–8 mm tjock, ungefär jämntjock, mycket ömtålig, vit och ihålig. Den saknar nästan alltid tydlig ring, men kan ibland bära löst hängande slöjrester i en svag ringzon. Köttet är mycket tunt, skört och brunaktigt till vitaktigt, vilket gör hela svampen lätt att bryta sönder vid hantering.