Djävulssoppen (Rubroboletus satanas) är den enda riktigt giftiga arten bland våra soppar. Den innehåller ett glykoprotein, ”bolesatin”, som kan orsaka svåra magkramper, illamående och kräkningar. Förgiftningen är obehaglig men anses normalt inte livshotande. Djävulssoppen är en sommar- och höstsvamp och i Norden mycket sällsynt – i Sverige känd från enstaka lokaler på Öland och Gotland, och i Finland från bland annat Korpo.

Hatten är ljusgrå till smutsigt grå, 10–25 cm bred, först halvsfärisk men blir med tiden mer välvd till nästan utbredd. Ytan är torr till svagt sammetsartad och kan spricka något hos äldre exemplar. Porerna är först orange till rödaktiga och blir snart intensivt röda, ett mycket iögonfallande kännetecken. Vid tryck kan porerna blåna svagt. Foten är kraftig, uppsvälld till klubblik, röd till orangeröd och tätt finmaskigt nätådrig, oftast med intensivast färg i den övre delen. Köttet är gulvitt till svagt citrongult och blånar något vid genomskärning eller tryck, särskilt ovanför porlagret. Smaken beskrivs som mild och svagt sötaktig, men svampen ska absolut inte smakas på. Lukten är svag hos unga exemplar men blir obehaglig och sötaktigt härsken hos äldre svampar.