Russula decolorans
(Tegelkremla)
Ätbarhet
** God matsvamp
Typisk vegetation
Barr och lövskog
Beskrivning
Tegelkremla (Russula decolorans) är en orangeröd kremla som är vanlig i våra barrskogar, särskilt i tallskog. Den känns igen på sin tegelröda hatt och på att både kött och fot med tiden blir gråaktiga – ett viktigt kännetecken för arten. Svampen räknas som en god matsvamp men bör, liksom andra kremlor, bara plockas när man är helt säker på artbestämningen.
Hatten är 5–14 cm bred, först välvd men blir senare mer utbredd och ibland svagt nedtryckt i mitten. Hatthuden är orangegul till tegelröd och bleknar hos äldre exemplar. Den är lätt att dra av från hattkanten och kan vara något klibbig i fuktigt väder men torrare när svampen åldras. Skivorna är ganska täta, tunna och först bleka till gräddfärgade. Med tiden kan de få en svagt gråaktig ton, särskilt hos äldre svampar. De är spröda, typiska för kremlor. Stammen är vit som ung men grånar tydligt med åldern, ibland mest nedtill. Den är relativt rak, fast hos unga exemplar och kan bli mer porös med tiden. Köttet är först vitt och fast men grånar efter hand i både hatt och fot, vilket är ett karaktärsdrag för tegelkremla. Smaken är mild till svagt nötaktig utan brännande skärpa.
Hatten är 5–14 cm bred, först välvd men blir senare mer utbredd och ibland svagt nedtryckt i mitten. Hatthuden är orangegul till tegelröd och bleknar hos äldre exemplar. Den är lätt att dra av från hattkanten och kan vara något klibbig i fuktigt väder men torrare när svampen åldras. Skivorna är ganska täta, tunna och först bleka till gräddfärgade. Med tiden kan de få en svagt gråaktig ton, särskilt hos äldre svampar. De är spröda, typiska för kremlor. Stammen är vit som ung men grånar tydligt med åldern, ibland mest nedtill. Den är relativt rak, fast hos unga exemplar och kan bli mer porös med tiden. Köttet är först vitt och fast men grånar efter hand i både hatt och fot, vilket är ett karaktärsdrag för tegelkremla. Smaken är mild till svagt nötaktig utan brännande skärpa.