Sillkremla (Russula xerampelina) är en medelstor kremla som lätt känns igen på sin karakteristiska lukt av sill eller skaldjur, särskilt tydlig när svampen är skuren eller upphettad. Den växer främst i barrskog, ofta med gran eller tall, men kan även hittas med lövträd. Arten räknas som en god matsvamp för den som är van och säker på sin artbestämning.

Hatten är 5–10 cm i diameter och mycket variabel i färg. Den kan vara vinröd, brunaktig, olivgrön, gröngul eller i bland olika kombinationer av dessa färger, ofta mörkare i mitten och ljusare mot kanten. Hatthuden är slät, något klibbig i fuktig väderlek och kan delvis dras av från kanten. Skivorna är först bleka till vitaktiga, blir sedan gräddgula och brunfläckiga om man skadar dem eller hos äldre exemplar. De är spröda, ganska täta och typiskt kremlaspröda. Foten är vit, ofta med svaga röda inslag eller svagt rosatonad, ibland något brunaktig vid basen. Den är 3–8 cm lång, mer eller mindre cylindrisk och fast hos yngre svampar, men kan bli något mjukare med åldern. Köttet är vitt, sprött och bryts lätt. Luktar tydligt sill, särskilt vid tillagning eller när svampen får ligga en stund efter genomskärning. Smaken är mild till svagt nötaktig hos typiska sillkremlor.

Förväxlingssvampar: Eftersom sillkremlan varierar mycket i hattfärg kan den förväxlas med flera andra kremlor. Den typiska sill- eller skaldjurslukten, tillsammans med de gräddgula skivorna som brunfläckas vid skada, är viktiga kännetecken.